Ser ni skidbackarna?
Denna dag skulle bli en med mycket bilkörning upp och ner för berg på slingriga vägar. Vi stannade för att ta kort på Australiens enda skidanläggning och åkte sedan mot en stad som heter Corryoung.
Natten och morgonens storm hade satt sina spår på vägen. Ni kan ju tänka er hur vägarna ser ut när det tar fyra timmar att köra 15 mil… Slingerikrokig grusväg. Och plus på detta låg det stora grenar, kvistar och buskar över vägen, en gång till och med en trädstam, men det gick att ta sig förbi.
Sofia hade kört mycket dagen innan så det var jag som körde när bromsen helt plötsligt inte tog. Vilken panik! Det var inte alls roligt, även om bromsen började fungera igen efter några sekunder. Vi stannade och öppnade motorhuven för att kolla vad som var fel, men kunde inte hitta något. Jag är verkligen ingen bilexpert, men under denna resa och med denna bilen kan jag lugnt säga att jag lärt mig väldigt, väldigt mycket. Vi bestämde oss för att köra vidare men på låg växel istället, för att inte slita så mycket på bromsarna. De fungerade ju ändå, fast vi kände att något var fel, de tog mycket längre ner än vanligt.
Efter en stund körde det en bil ikapp oss och vinkade åt oss att stanna. Det satt en stor jäkla gren under bilen! Efter att vi dragit ut den blev bromsarna mycket bättre.
Det tog oss flera timmar att köra igenom Kozkiosky nationalpark. Det var verkligen vackert! Många berg och vackra utsikter, vi körde förbi Australiens högsta. I Corryoung stannade vi för att fylla på både tanken och matförådet. Vår bil drar något fruktansvärt mycket bensin och det är tur att bensinen inte kostar som hemma, då hade vi inte kunnat åka som vi gjorde. Vi bad även en bilmekaniker kolla över bilen lite snabbt, men han hittade inget fel så det var skönt. Men vi måste till en verkstad och fixa bromsarna ändå, men det skulle bara kosta 30 dollar. Skönt!
Nästa etapp på resan var också bergig och vi såg till och med en hjort. Jättefin var den!
Natten och morgonens storm hade satt sina spår på vägen. Ni kan ju tänka er hur vägarna ser ut när det tar fyra timmar att köra 15 mil… Slingerikrokig grusväg. Och plus på detta låg det stora grenar, kvistar och buskar över vägen, en gång till och med en trädstam, men det gick att ta sig förbi.
Sofia hade kört mycket dagen innan så det var jag som körde när bromsen helt plötsligt inte tog. Vilken panik! Det var inte alls roligt, även om bromsen började fungera igen efter några sekunder. Vi stannade och öppnade motorhuven för att kolla vad som var fel, men kunde inte hitta något. Jag är verkligen ingen bilexpert, men under denna resa och med denna bilen kan jag lugnt säga att jag lärt mig väldigt, väldigt mycket. Vi bestämde oss för att köra vidare men på låg växel istället, för att inte slita så mycket på bromsarna. De fungerade ju ändå, fast vi kände att något var fel, de tog mycket längre ner än vanligt.
Efter en stund körde det en bil ikapp oss och vinkade åt oss att stanna. Det satt en stor jäkla gren under bilen! Efter att vi dragit ut den blev bromsarna mycket bättre.
Det tog oss flera timmar att köra igenom Kozkiosky nationalpark. Det var verkligen vackert! Många berg och vackra utsikter, vi körde förbi Australiens högsta. I Corryoung stannade vi för att fylla på både tanken och matförådet. Vår bil drar något fruktansvärt mycket bensin och det är tur att bensinen inte kostar som hemma, då hade vi inte kunnat åka som vi gjorde. Vi bad även en bilmekaniker kolla över bilen lite snabbt, men han hittade inget fel så det var skönt. Men vi måste till en verkstad och fixa bromsarna ändå, men det skulle bara kosta 30 dollar. Skönt!
Nästa etapp på resan var också bergig och vi såg till och med en hjort. Jättefin var den!
No comments:
Post a Comment