Jag tänker aldrig bli sjuk mer!

Idag mår jag ganska bra. Jag hade dropp hela natten, men nu får jag äta. Det är gott! Jag tycker det är jobbigt att röra på mig för det gör ont då och min normala andning börjar komma tillbaka normalt. En arrogant läkare sa att jag säkert kunde åka hem idag, men det vägrar jag. Den andra läkaren sa att man kunde stanna 2-3 dagar, det tänker jag göra. Det är två timmar guppig väg hem så jag tänker må bra innan jag åker. Mamma gick upp klockan 4.00 på morgonen för att prata med mig igår innan jag åkte på operation, det var väldigt skönt, fast hon grät mer än mig. Pappa han önskade mig lycka till. Kanske är svårt för dem att hantera när man är så långt borta. Jag pratade en liten stund med Anna också idag, det var väldigt skönt hon skulle skicka ett sms till mamma.
Tonia ringde också förut och sa att hon skulle komma imorgon efter att hon slutat jobba. De är så snälla! Johan är ute på stan just nu och jag skyller honom inte, här är så tråkigt. Jag försöker prata med varenda människa som går förbi. Inatt var det jättejobbigt när jag hörde att sjuksystern bara gick förbi i korridoren, jag ville att hon skulle stanna och prata. Jag som knappt kunde prata.
I förrgår när jag låg på akuten gav jag mig själv ett löfte, jag ska börja träna efter detta, minst tre gånger i veckan. Jag är verkligen inte en sjuk person, men sen vi kom till Australien har jag varit inne tre gånger plus när jag hade njurbäckeninflammation i somras. Det är för mycket! Jag tänker inte hamna på sjukhus igen! Det är jag alldeles för social och otålig för.