Kängurus

Johan i högst huj med pilbåge för att träffa en öllåda. Ethan är instruktör.
Tonia och hundarna.

En dag kom Ethan med en kross också som han tog några vändor med i kohagen. Han skjuter även pilbåge, vi fick testa och det var väldigt tungt. Jag sköt två skott och blev helt skakig i händerna. Johan däremot stod tills han träffade ölkartongen. Nästa dag tog Mark och Ethan med oss för att titta efter kängurus. Alla Australiensare säger att ”they are everywere” och vi har verkligen inte sett dem everywere. Men nu förstår jag vad de menar, de var verkligen överallt! Vi såg nog över 200 st på bara en timma. Vi såg till och med en stor hanne som parade sig med en hona. Detta ska inte vara så vanligt att få se tydligen.
Vi åkte hem och Ethan letade rätt på pilbågen och nu var det kaninskjutning som gällde. Tyvärr kommer mörkret väldigt snabbt här och Ethan fick en chans, han hade träffat kaninen om det inte varit så mörkt. Vi åkte hem och åt pumpkinsoup. Vi tar en ny tur en annan dag.
Ända sedan vi kommit till familjen Butler har livet varit väldigt skönt, de är så trevliga! jag förstår inte riktigt att de ger oss så mycket. I söndags var det tennisturnering i Dubbo och då åkte hela familjen inklusive Johan iväg över dagen. De lämnade mig i huset helt ensam. De litar verkligen på oss också. Det är fascinerande hur snälla en del människor är. Vi har till och med fått flytta in i barnens gamla lekrum, så nu sover vi där på två madrasser. Toast och te får vi varje morgon också.