Telefonen borta...

Dormliv.
Hela Australiens bloggare.

Jag har tappat min telefon…
Igår skulle vi ta det lugnt men istället blev det att jag och Sofia satt och pratade och sen pratade jag med Emilia på msn ganska länge. Efter det hade jag och Sofia tänkt att gå ut på en pub och ta en öl eller något sådant. Men vi hittade inte en enda pub, kanske någon men det var så mörkt i de gränderna där de låg att vi inte vågade gå dit. Så efter att ha gått i högklackat och letat i 1,5 timmar bestämde vi oss för att ta en taxi hem.
Hemma skulle jag bara ringa Johan och märker att mobilen är borta. Vilken panik, ner på gatan för att se om taxin är kvar, ringa till mobilen (den stängde av sig efter tre signaler), prata med receptionen för att se om de har videoövervakning på gatan, vilket de hade men det var omöjligt att se numret på taxin, och ringa taxibolaget. Alla i mitt dorm hade gått och lagt sig och jag mådde pyton. Vilket jädra otur jag har hela tiden! Helt förstörd satt jag i trapphuset och ringde jag Johan på Sofias telefon, han kom efter en kvart vilket var väldigt, väldigt skönt. Vi satt uppe och pratade till klockan 03.00 på natten och han fick mig nästan att glömma mobilen.
Jag har ringt till taxibolagets hittegodsavdelning flera gånger sen igår, men de svarar kyligt att de inte fått någon respons. Skit är det! har försökt ringa telefonen också, men den är inte på. Det är bara att inse att jag inte kommer få tillbaka den. Men det känns ändå som att jag hade tur att det bara var telefonen och inte hela väskan. Sen finns det ju alltid värre saker som kan hända. Alla numren har jag kvar också eftersom jag har mitt svenska simkort hemma, en gammal mobil har jag liggandes hemma också, så det är heller ingen panik. Men jag kommer inte ha någon telefon förens jag är hemma igen. Så alla får höra av sig till Johan om det är något.

Melbourne

Melbourne! Vi har bokat boende och ska vara i Melbourne i tre nätter. Det ska bli väldigt skönt att få vara på samma ställe en liten längre tid. Vi har precis kommit hit efter en lång och jobbig körning från Phillip Island. Det var inte alls kul att köra in i staden och det tog lång tid. Vi var till och med tvungna att stanna och äta lunch på Maccas innan vi försökte leta reda på hostellet, jag var så hungrig och helt slut i huvudet.
Idag ska vi inte göra så mycket. Vi har parkerat bilen i garaget och ska titta internet och ta det lugnt bara, det behöver vi verkligen.

Pingviner!!!

Nästa stopp var ett hostel på Phillip Island där vi snabbt slängde i oss middag. Vi hade bråttom eftersom vi skulle iväg och titta på Little Pingvin, världens minsta pingvin och den enda som häckar i Australien.
Herregud! Jag överdriver inte när jag säger att detta var en fruktansvärd turistattraktion. Det var säkert över tvåhundra människor som satt och frös i blåsten på en läktare ut mot havet. Där har vi alltså, som mamma hade sagt, ett pingvinberg av människor som satt och väntade på dessa små varelser. När de först kom, var det bara några stycken och de var långt borta, men så otroligt söta. Verkligen inga tuffa små saker det där, det tog lång tid innan de vågade sig upp på den ljusa stranden. Och när de väl var uppe ur vattnet gick de fort, fort, fort över den ljusa stranden, upp i buskarna. Jag hade nog förväntat mig några fler och att de skulle komma närmare, men det var en mysig upplevelse. Och det är även det bästa med vilda djur, man kan inte kontrollera dem.
På vägen tillbaka till bilen kom man riktigt nära, mindre än en meters avstånd. De gick bredvid oss mot buskarna. Tyvärr har jag ingen fotodokumentation på denna upplevelse, det var nämligen förbjudet.
På natten sov vi skönt i vårt dorm som var helt tomt förutom jag och Sofia.

Vackra natur.

Jag älskar dessa vackra fåglar, varför finns det inte papegojor i Sverige?

Havet lockar!

Ser ni de brända kullarna?

Nästa morgon drog vi in till staden för att fixa lite förnödigheter som ren disk, vatten och mer öl. När vi kom tillbaka var killarnas bil uppdragna. Eftersom detta tydligen var det sista stället innan Melbourne som var så vackert hade vi bestämt oss för att stanna en natt till. Men det blev ganska tomt när de åkte. Tyst och blåsigt var det. Blev några strandpromenader och en del bokläsande.
Skönt ändå med en helt lugn dag och gratis boende i två nätter.
Vi hade några stopp kvar innan Melbourne och det första var en Nationalpark ute på en halvö. Först blev det picknick tillsammans med papegojorna. Efter det gick vi en tvåtimmarstur och landskapet var verkligen vackert! Tyvärr hade halva ön brunnit ner i skogsbränder något år tidigare, men det var inte den sidan av ön vi var. Dock åkte vi igenom detta öde ingemansland av döda skogar och slätter.
I denna Nationalpark fanns allt från någon timma till flera dagars långa turer. Australien är verkligen vacker och härligt för människor som gillar natur. Det finns Nationalparker överallt och stigar är ordentligt utmärkta. Oftast brukar det till och med stå svårighetsgrad på skyltarna i början av spåren. Den tur vi gick började med en böjd träbro över en älv, vattnet var nattsvart och de brända bergen speglade sig i ytan. Stigen följde sedan älven tills den stilla rann ut i havet bredvid en vacker sandstrand, där nere (stigen hade börjat bli brant uppåt) lekte barnen i det grunda vattnet. Vi gick in i en låg, men mysig skog och det hade börjat bli varmt. Stigen gjorde en böj över en kulle och vi kom ut på andra sidan. Utsikten var otrolig! Där nere låg en silvervit sandstrand, havet stod lågt och det tidvattnet som inte hunnit rinna undan speglade sig i en starkt lysande sol som blev bländande vit av de molnslöjor som låg framför. Detta ihop med vågornas vita skum gjorde sandstranden till silver.
Vår väg slingrade sig ner mot stranden och på vägen ner gick vi förbi en bänk med vilda blommor i en vas och en skylt som berättade och varnade om två killar i 20-årsåldern som hade drunknat i havet nedanför klipporna. Vi tog en paus och tittade på de svarta surfarna och de vita måsarna innan vi vände tillbaka.

14,4 mil-sandstranden

Himlen och havet flyter ihop.

Jag har en superfin kompis!

Weeehhiiiiii!!

Wooooohoooo!

Ser ni att jag älskar att fiska.

Eftersom vårt schema har blivit lite pressat, vi vill vara i Melbourne i några dagar, så körde vi ganska långt efter fisketuren. Vi hamnade på en gratiskampingplats vid 90 milebeach, helt otroligt vacker sandstrand! Tänk er själva 140 km lång sandstrand! Det går inte att se vare sig början eller slutet. Efter liten promenad och en massa korttagande på stranden gick vi tillbaka. Det hade kommit en ny bil och medans vi öppnade vinflaskan började vi fundera på om de hade problem. Just när vi bestämt oss för att gå över och fråga om allt var ok kom det två killar. De undrade om vi kanske kunde göra ett försök att dra upp dem med vår stora 4wd. Klart vi gjorde ett försök.
De hade en av dessa Holden ute, en liten låg, fancy, röd sak som hade fastnat ganska rejält i den mjuka sanden. Vi fick upp dem en bit, men deras ”rep” gick av flera gånger så det var ingen idé. De skulle ändå stanna över natten så de tänkte vänta till imorgon med att ringa RACQ.
Sen blev det kortspel och dricka. Vi hade riktigt mysigt, efter flera timmar kom två kompisar till dem också. Då blev det fiske från stranden! Vad roligt, tror ni att jag trivdes eller?!? Ja, verkligen! Tanken på att få dra upp en trout eller en liten haj var ju jätte spännande. Det var en av killarna som hade tur och fick en fisk och en liten gummyshark som de slängde i igen.
Fisken hamnade på grillen tillsammans med korv. Det var en riktigt trevlig kväll.

Fiske!

Vad skönt det är att gå i kjol!

På kvällen hamnade vi på ett hotellrum i en liten obetydlig stad. Det var sååå skönt att få duscha och sova i en ordentlig säng! Ladda alla kameror, mobiler, datorer, m,m.
Frukost blev det på Maccas (McDonalds), ägg och baconrulle med internet till efterrätt. Nästan alla McDonalds har trådlöst, gratis internet i Australien. Mycket praktiskt.
Sen åkte vi mot Lakes Entrance, äntligen lite hav och värme. Kändes ganska konstigt att släppa ut benen i en blommig kjol.
Vet ni vad vi gjorde? Vi hyrde en liten båt och åkte ut och fiskade! Det var väldigt mysigt att sitta i en liten båt på floden. Fisk blev det ingen, men många fina kort. Tyvärr krånglade motorn också, men det var inte så jobbigt. Vi fick en extra halvtimma för besväret.

Ridning!

Stora kullar!

Är de inte söta? Vi och hästarna...

Vi körde och körde, ville ner till kusten där det förhoppningsvis är lite varmare. Vi hade tidigare pratat om att rida någon stans så när vi såg skylten var det bara att svänga av.
Klockan var då 10.00 och nästa tur skulle gå 11.00, helt perfekt! Vi han till och med slänga i oss lite havregrynsgröt.
Sofia har ändå ridigt en hel del innan och är ganska van vid hästar, men inte jag. Därför fick jag Spotty, en prickig häst som instruktören kallade ”bloody eatingmachin”. Vi passade riktigt bra ihop, han var så söt! Vi betalade 100 dollar för en tvåtimmars ridtur och det var helt underbart! Vi red inne i bushen och ute på slätter, rent ut sagt över stockar och stenar, över kullar och berg. Det gick till och med så långt att en häst vägrade gå över ett ställe där det var väldigt brant, mycket stockar och wombathål överallt. Det var inte så jätte kul, Spotty kände nog av att jag var ganska nervös så han gick till allas förvåning bara rakt över samma ställe. Tack, söta häst!
Det var endel drama på denna ridturen. Det var jag och Sofia och ett annat par, killen han verkade inte ha någon kontroll över sin häst överhuvudtaget, den fick gå precis som den ville. Sen råkade hans sadel gå sönder också, vilket han verkade ta ganska lugnt. Jag tycker jag gjorde ett superbra jobb med min häst. Vi bråkade lite men till slut så gick han faktiskt som jag ville! Vilken kick för självförtroendet! Lilla jag kan få den stora hästen att göra som JAG vill! Jippey! Sofia tyckte också att jag var duktig nybörjare. Det var två underbara timmar, väl värt pengarna. Att vi sen hade träningsverk i tre dagar efteråt är en småsak, det kunde ha varit värre.

Is

Så här mysigt kan man ha det i Australien!
Detta var inte så mysigt...

Bäää.

På eftermiddagen hade vi kommit ner i en dal när vi hör en bil tuta ihärdigt på oss bakifrån. Han vinkar till oss att stanna. Nej, inte nu igen, är det första jag tänker! En Australiensare kommer ut och säger till oss att han kört bakom oss i flera km och att det läcker bensin. Jippey, jag måste ju vara superbra på att titta i backspeglarna. Jaja, problemet löste sig i alla fall väldigt snabbt. Vi kan inte ha tanklocket på eftersom det inte är någon ventilation i tanken och när bilen är nytankad skvalpar det därför över lite ibland. Detta var vad han hade känt lukten av i flera km. Vi fick tipset att stoppa en t-shirt i hålet, precis som att vi har en massa t-shirts i bilen för just det ändamålet. Njaa… men vi hittade en som Johan lämnat som fick tjäna sina sista dagar som tanklock.
Senare började vi leta kampingplats för kvällen. Vi hade kört bredvid en bäck i flera timmar och hittade en liten plätt där vi satte upp tältet. Till kvällsmat blev det bacon och ägg med rosévin. Vi tände till och med en brasa, det var supermysigt!
Det blev en kall natt! Vi sover numera med byxor, mer än tre tröjor, handuk i sovsäcken och Sofia har till och med mössa och vantar. Vilket antagligen var bra för henne eftersom hon sov och jag frös. När vi vaknade klockan 07.00 på morgonen var det is på insidan tältet. Helt otroligt, inte konstigt att det var kallt! Efter att ha tagit ner ett blött tält var det bara att börja skrapa rutorna. Det var som att vara hemma i Sverige igen, inte alls en särskilt trevlig påminnelse. Vi satte oss direkt i bilen och skruvade upp värmen, frukost fick det bli senare.

Is